MUNKY

En person från en facebook-grupp

Jag tyckte det var väldigt bra. För det är ju precis man ska göra. Älska medan man kan, för vi är missnöjda och ledsna så mycket ändå känns det som.

Egentligen så ska det inte vara lättare att hata än att älska. Men så är det, i alla fall så är det lättare att trakassera än att ge komplimanger. Varför? För man mår ju bättre om man är glad och positiv än arg och negativ. Varför vågar vi inte visa att vi älskar någon?  Vi vågar väl inte chansa oss ut på ett fritt fall ur vår trygghetszon.

jag tänkte bara ta lite snabbt, dagens tonåringar som exempel:

1. Tjej ett lägger upp en jättefin bild på sig själ på internet.
2. Tjej två skriver: Åh, vad söt du är gumman! <3<333
3. Tjej ett skriver: du ja! <33 eller knasboll det är ju du som är söt! <33

Varför säger man inte tack vad glad jag blir?

Jag gör samma sak själv, istället för att ta emot komplimangen så ger jag den till någon annan. Visst, den andra tjejen är också jättesöt säkert, men ändå. Knepigt är det i alla fall!

Jag försöker bli bättre på att uppskatta och ta till mig komplimanger som jag får. Det känns själviskt och konstigt i början, men sen så märker man va fina ens kompisar och omgivning är och då höjs ens självförtroende ytterligare ett steg.

En tanke som uppkom när jag läste vad personen skrev. Eller känner du någon som har för bra självförtroende?

Ta i alla fall vara på dem ni älskar!